Klockan 01:00 natten till onsdagen den 8 maj 2002 vaknade jag av att jag hade lite småvärkar. Det molade och hade sig i ryggen och magen var, nästan hela tiden, hård som en fotboll (precis som förvärkarna jag hade haft  på tisdagsförmiddagen). Jag avvaktade en halvtimme i sängen innan jag gick upp och ringde till förlossningen. Jag tyckte det var så konstigt att jag hade sammandragningar mer eller mindre hela tiden och ville kontrollera med dem vad dem trodde. Barnmorskan på förlossningen sa att vi kunde få komma in på en kontroll om vi ville, men eftersom förvärkarna på förmiddagen hade avtagit så ville jag avvakta ett tag till. Jag hade ingen lust att bli tvungen att åka hem igen.

Jag kopplade på TENS:en och gick ner för att titta på Big Brother som jag hade spelat in tidigare på kvällen. Värkarna var inte så farliga, och TENS:en hjälpte fint. Strax före klockan 03:00 tyckte jag dock att det borde vara dags att göra sig klar för att åka in till förlossningen. Jag väckte en mycket trött Micke som tyckte vi kunde vänta ett tag till genom att jag först skulle lägga mig i ett varmt bad. Även han ville inte åka hem igen. Men jag stod på mig och fick till slut upp honom ur sängen. Medan han gjorde i ordning sig packade jag färdigt väskan. Det som var kvar att packa var typ tandborste och tandkräm och tofflor, resten var färdigpackat.

Strax före klockan 04:00 på onsdagsmorgonen togs vi emot på förlossningen. Jag tyckte fortfarande inte att värkarna var så onda. Jag fick lämna urinprov och väga mig. Vågen stannade på 23,8 kg plus... *ojoj* Sedan kopplade dem en CTG-kurva på mig. Efter en halvtimme började värkarna bli lite jobbiga. Så pass jobbiga att jag tyckte det var jobbigt att ligga still så jag ringde på sköterskan för att be dem koppla bort apparaten. Nu hade jag så pass ont att jag inte kunde vara still utan jag vankade av och an i undersökningsrummet. Hela tiden var vi lite "oroliga" för att bli hemskickade igen... När barnmorskan kontrollerade mig hade jag öppnat mig 5-6 cm och vi kunde konstatera att här skulle det blir barn idag! *skönt* Barnmorskan frågade mig vilken typ av bedövning jag önskade och jag svarade att jag hade tänkt på EDA och akupunktur.

På kortet här intill poserar jag mellan två värkar. Klockan var 04.57 när kortet togs och nu kom värkarna så tätt som varannan minut så jag bad Micke skynda sig med kortet innan nästa värk skulle komma. ;-)

Självklart hade de denna vecka haft fullt upp på förlossningen, så även denna natt. Därför dröjde det en liten stund (kanske 20 minuter) innan vi fick komma in på en förlossningssal. Efter en ny kontroll hade jag öppnat mig 7-8 cm och det tryckte på ordentligt nu och jag var bajsnödig - trodde jag. Det första jag gjorde när vi kom in på förlossningssalen var att besöka toaletten. Micke sa att det är bebisen som trycker på, du är inte "nödig", men jag gav mig inte förrän jag provat... *envis*

Under tiden vi väntade på att narkosläkaren skulle komma visade undersköterskan mig hur lustgasen fungerade. Jag tyckte dock det var väldigt jobbigt att vara stilla under värkarna så jag fick då aldrig någon kläm på hur den fungerade. Jag fortsatte mitt vankande helt enkelt.

Efter en ny kontroll av hur mycket jag var öppen konstaterade barnmorskan att jag nu var fullt öppen och att det bara var för mig att krysta. EDA:n avstyrdes och de gav mig Petidin istället. Det var en gudomlig känsla att få smärtstillande. Under krystvärkarna var jag så avslappnad att jag i det närmsta sov. Barnmorskan sa också åt mig att använda lustgasen. "Ta lång djupa andetag". Jag vet inte om lustgasen hjälpte speciellt mycket, det var mest skönt att ha något att koncentrera sig på under värkarna.

Micke var gudomlig mot mig. Han skötte om den kalla blöta handduken som jag hade över pannan (och även ögonen). Fast jag blev lite irriterad på honom när han ville vara snäll och vända på handduken eller när han tyckte det var dags att blöta den på nytt... *stackarn* Han fick nog höra ett och annat fult ord från mig... ;-)

Krystvärkarna startade enligt förlossningsjournalen 06:15 och jag låg på sidan i förlossningssängen och krystade. Under de sista krystvärkarna låg jag dock på rygg. De sista krystvärkarna var verkligen inte skojiga - huvudet pressade och spände så till den milda grad att jag trodde jag skulle spricka sönder och samman. Det var en brännande smärta som jag aldrig förr känt.

Kl 07:21 föddes så äntligen vår son! Det var en märklig men samtidigt häftig känsla att känna hur han bokstavligen gled ur mig. Ännu härligare var det när jag fick upp honom på mitt bröst! Tänk att han var vår son!!!

Kl 07:27 gled moderkakan ut. Jag var lite orolig för att det skulle göra ont att "föda" fram den, men den hade redan lossnat och barnmorskan kunde bara lite lätt dra i navelsträngen för att få ut den.

Först efter drygt en timme vägdes Melker och han vägde 3465 gram och var 50 cm lång. Hans huvudomfång var 34 cm. Vi fick ligga kvar på förlossningen i 11 timmar för det var alldeles fullt uppe på BB. Så först kl 18:00 fick vi vårt rum.